Amandah har alltid jobbat med konstnärliga uttryck i någon form men att kalla sig konstnär är nytt för henne. Benämningen konstnär fångar helheten men beskriver dock inte riktigt konkret vad det är hon gör, utan det går att kokas ner ytterligare. Istället landar vi i visuell katalysator, häxa, och blobologist.

Hej Amandah! Du är ju en av de mest spännande samtida konstnärerna idag så jag är så exalterad över att få intervjua dig. Jag tänker att vi börjar från början. Har du alltid vetat att du skulle bli konstnär eller hur såg vägen dit ut?

Det där är en svår fråga för jag visste väldigt tidigt att jag ville bli konstnär, men det är något jag inte vågat erkänna för mig själv. Jag har inte sett mig själv som konstnär förrän först runt ett år sedan. Jag har alltid jobbat mot konsten, men min väldigt tidiga dröm var att bli modedesigner, så jag har alltid tänkt att det är vad jag ska bli och vara, vilket också var det jag till en början utbildade mig till.

Jag gick mode på gymnasiet och kom sedan in på Beckmans där det också blev mode. Men jag har egentligen aldrig velat sitta och designa kläder, utan varje gång jag gör en kollektion blir det det alltid jättekonstiga figurer, eller jättemycket mönster och färg och kostym, och sådär, vilket ju är en helt annan värld. Så till slut sa jag till mig själv att “nej, jag vill ju inte begränsa mig till modedesigner eller illustratör - jag är ju konstnär”. Jag upplevde att jag inte hade något val annat än att erkänna det för mig själv.

Jag kan tänka mig att det väckte många känslor när du valde att lämna modevärlden som du alltid varit så inställd på?

Ja, det är ganska läskigt och utmanande för ens självbild. Men jag kan känna att jag har fått ut så mycket av att jobba inom en modekontext. Både konceptuellt och gällande research- arbete, men framförallt med material mot kropp och experimenterandet av performativitet på olika sätt. Sedan är det en utmaning att acceptera att man inte vill jobba med det på det sättet, och ge upp någonting som jag tänkt att jag vill bli och vara sen jag var fem-sex år. Det är en kamp som har legat i mig, men jag måste ändå medge att det är en ytterst lyxig kamp, för jag har ju fått, och får hela tiden, jättemycket av att vara i bägge sfärer.

Nu när du har riktat in dig på konsten, vilka kontraster upplever du från ditt förra fokus?

Det är en jättestor kontrast. Något jag tänkt på nyligen är hur jag oundvikligen skapar väldigt intima relationer till mina objekt. Även när jag skapar kollektioner och sitter och syr på något som jag tycker är fantastiskt, så kan det bli så väldigt intimt genom hantverket. Som att jag skapar barn, eller ynglar av mig (som Ulrika Hydman Vallien skulle sagt), och det är svårt att vara i en kommersiell kontext med det. Med konsten känner jag att jag inte behöver kapa av navelsträngen till mina kreationer på samma sätt som innan, utan de kan tillåtas att vara kopplade till mig samtidigt som de lever sitt egna liv.

Det finns också något i det där när man ska sälja objekt i ett kommersiellt syfte, och det är så svårt att jobba med mode utan den parametern. Där behöver du ju hela tiden anpassa dig efter försäljningen, vilket är någonting helt annat än att bara erkänna att det är ett konstverk.

Det är mycket kontraster helt enkelt, men det moderliga i relationen till objekten är väldigt härligt att gå in i, samtidigt som det är sårbart. Men också väldigt roligt, tycker jag!

Tycker du att pandemin har spelat någon roll i ditt val av att satsa på konstnärskapet?

Den har spelat in mycket. För tre år sedan tog jag ett uppehåll i mina studier på masterutbildningen CRAFT! - Textiles på Konstfack och fokuserade istället mycket på mitt första modevarumärke, AMA AWE. Under 2019 var jag sedan med och startade ett andra varumärke vid namn SWOONS, med syfte att vara en kreativ plattform och fysisk butik på Södermalm med fokus på hållbarhet inom mode, craft och konst. 

Pandemin slog ju till under början av 2020, och vi hade då precis startat vår resa och skulle producera saker i Italien och Vietnam, men bägge länderna stängdes ner. Vi fick lägga ner verksamheten ganska fort för att minimera skadorna, och därefter beslutade även jag och min businesspartner att avsluta partnerskapet. Efter det valde jag att ta upp mina studier på Konstfack igen, vilket tog mig tillbaka till ett spår som jag varit inne på tidigare, men inte riktigt varit redo att utforska förrän nu. Så jag gick tillbaka till skolan, och det beslutet har varit helt avgörande för mig för att orka ta mig ut ur den här krisen.

Men det är så konstigt med den här krisen, för det har varit super jobbigt för så många, men samtidigt har det varit skönt att ha en massa tid och kunna dra ner på sociala aktiviteter och återhämta någon form av kraft. Även om det är mycket som är jobbigt med krisen så finns det ju positiva aspekter också, som jag märker starkt inom konst och hantverk. Krisen har i alla fall påverkat mig på olika plan; finansiellt, emotionellt, och konstnärsmässigt.

Du är ju minst sagt en mångsidig konstnär - du målar, du är formgivare, du har börjat tufta såg jag - skulle du inte kunna summera vilka tekniker du jobbar med?

Textil är nästan alltid närvarande, likaså måleriet. Jag illustrerar och har alltid tecknat mycket. Måleriet, illustration och bildskapandet är väl någon form av grund hela tiden, har jag själv sett det som.

Allt jag skapar är delar av en värld att beträda. Genom olika tekniker och uttryck vill jag bjuda in till en annan värld, och jag tycker om att befolka den här världen med performativa händelser, karaktärer, människor som kommer in och gör saker, och se vad objekten gör med oss. Det är väldigt socialt på det sättet att jag behöver andras medverkan för att det ska bli något som jag tycker är spännande, eller att jag behöver vara social med mina objekt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det... alla spår krävs för att den här världen ska bli "beträdbar". För mig är det svårt att bara ha en aspekt att gå in med, det måste finnas fler aspekter för att man ska förstå helheten. Hur ser den här formen ut tredimensionellt, vad säger den här formen, hur beter vi oss kring formen, vad säger vi till varandra inom den formen? Men ja, det är mycket textil, måleri, och performativa inslag. Keramik är också närvarande, så det är väl lite allt möjligt.

Det är kul att du säger det för när jag tittar på dina illustrationer eller målningar så känns det verkligen som att jag går in i en värld eller en känsla. Vad inspirerar dig till att skapa den världen?

Oj, det är så mycket! Det har alltid funnits någon form av tankevärld som riktar sig åt en kritik av konsumtionssamhället. Det har följt mig på något sätt; att skapa någon form av motsats till det.

Samtidigt är det inte det jag är ute efter heller. Det handlar mycket om inre världar, och hur vi möter inre världar i relation till ett yttre system och nätverk. Det är det här med det inre som driver mig och som sen kommer ut, och därifrån kan jag leka med det och se hur det tas emot.

Jag kollar också mycket på andra konstnärer. Några som alltid är relevanta för mig är Hilma af Klint, Yayoi Kusama och Donna Huanca, till exempel. Men när jag pratar om referenser handlar det mer om att jag för en dialog med dem, och kan genom konsten "fråga om råd" för att se hur andra arbetar med sina uttryck.

Min inspiration kommer också mycket från mitt egna liv och de tankarna som finns i det inre, men också i dialog med andra om vad som händer i det inre. Om vi är i nära relation till vårt inre, vad händer då med våra yttre relationer? Hur kan vi påverka ett system i slutändan eller början? Sådana tankar driver mig i skapandet.

Beskriv dig själv med tre ord?

Jag leker med lite olika yrkestitlar för tillfället, men jag tycker att visuell katalysator förklarar vad jag gör mycket bättre än ordet konstnär. Konstnär kan vara så många olika saker, men det jag gör är ju att jag tar in en massa intryck, som katalyseras inom mig och kommer ut i en konstnärlig gestaltning. Ur det perspektivet tycker jag att visuell katalysator fångar det rätt bra (eller varför inte perceptuell katalysator?).

Det finns flera ord jag använder, men jag är lite rädd för hur de ska landa hos andra människor. Det ligger väldigt mycket i det här med att benämna sig själv som häxa, till exempel. Det beskriver väldigt bra vad man håller på med; att skapande innehåller en form av mystik och magi, men samtidigt innehar avmystifierande egenskaper genom att skapande kan "klä av" objekten och den konstnärliga processen. Ta oss närmre det magiska. Det finns ett behov i mig av att använda det ordet för att förklara nånting som vi inte riktigt vet vad det är, men som många kan identifiera sig med.

Ett tredje ord jag leker med är blobologist. Jag skapar nämligen konstant en mängd blobbar. Små odefinierade objekt som jag kallar för blobbar. Så jag kallar det jag gör för "att blobba", och då blir det någon form av blobologist-situation. Den titeln beskriver vart jag är just nu i mitt utforskande.

Blobologist, häxa, och visuell katalysator! Det blev fyra ord där då.

Har du någon annan person utanför konstvärlden som inspirerar dig?

Många... Just nu är jag inne på mycket teoretiska grejer och har precis återkommit till en person som jag läste mycket om för tio år sedan; Otto Von Busch, som bland annat är professor på Parsons i New York. Han är en spännande person som kommer från modehållet, men jobbar på ett teoretiskt plan där han pratar mycket om "hacktivism", att "hacka" olika system, som till exempel modesystemet. Det är spännande att läsa om hans filosofier och teorier.

Jag har också kommit in på Bruno Latour det senaste, en sociolog som bland annat pratar om "actor-network-theory", där jag finner olika referenser till textil och framförallt maskinstickning.

Vad anser du att konst är till för?

Jag anser att konst är till för att skapa möten. Det är så häftigt att vi kan möta varandra genom olika tidsåldrar i historien. Det är ett sätt att kommunicera på. Vi kan möta döda personer och deras kultur, tid, tankar och förhållningssätt. Vi kan också vara i dialog med framtiden genom att skapa visioner och olika system som inte ens finns än, men kanske gör om ett sekel. Vi kan också mötas i nutiden och se hur andra jobbar och ta vid i den dialogen. Konsten pratar med dig, dina känslor och dina relationer.

Jag tror verkligen att konstens syfte är att skapa bryggor och möten, hela tiden. Att sammanföra oss mellan tid och rum. Konsten är så häftig och stor på det viset.

Vad är konst inte till för?

Jag tycker det blir problematiskt när det blir för kapitalistiskt styrt eller när det tappar just det där med att det är ett möte som öppnar upp, att det istället blir inskränkt eller exkluderar folk. Då tycker jag att konsten fyller fel syfte. Samtidigt är det inte konsten i sig som väljer att exkludera, utan snarare sättet man väljer att presentera konsten på eller vart, hur man bjuder in andra till att uppleva viss konst. Men det handlar mer om människor som hanterar det snarare än konsten själv, kanske. Eller vad konsten står i relation till, vilken dialog den befinner sig i. Begränsningar och exkludering hör inte hemma i konsten i alla fall, enligt mig.

Som politiker, vad kan man göra idag för att främja konsten?

Jag tror att det är viktigt att politiker pratar med människor som är i konsten och kulturvärden. Det görs väldigt dålig research kring hur det är att vara entreprenör inom en kultursektor, där man också är så himla sårbar. Jag tror att politiker skulle behöva gå in i ett väldigt intimt samtal och researcharbete i hur konstnärer faktiskt jobbar, för det är så mycket mer än att måla en tavla eller skapa en blobb. 

Det är ju entreprenöriellt på många plan, och det handlarockså om att driva företag. Många som driver eget är väldigt utsatta, samtidigt som vi befinner oss i en redan utsatt bransch, jobbar med mycket sköra och sårbara processer och där du ingår i ett system där du inte alltid kan eller vill massproducera saker.

Jag tror att det behöver kartläggas hur situationen ser ut på väldigt intima nivåer. Det går inte att kolla på en konstvärld eller kultursektor uppifrån, och definiera det därifrån för det ser så olika ut. Likt hur alla företag ser olika ut så är det också helt olika strukturer inom varje konstnärskap.

Så jag tror att det hade varit jättebra om politiker satsade mer på att verkligen försöka förstå hur olika konstnärliga liv och processer kan se ut. Rent praktiskt tror jag att det handlar om mer researcharbete, dialog, att lyssna, och ta kulturen på stort allvar.

Har du något drömprojekt?

Jag vill ha tillgång till ett jättestort hus, eller en jättestor lokal, där jag kan bygga upp en hel värld under flera års tid och utforska massa olika material och tekniker, för att sedan bjuda in människor för att utforska tillsammans. Det är ett drömprojekt.

På ett av din verk på Instagram såg jag att det stod skrivet: “den lila porten öppnas när nuet får vara dig nära”. Vad betyder den meningen för dig?

Meningen betyder att när man tillåter sig själv att gå in i närvaron öppnas den lila porten mot en inre värld. För att uppnå närvaro i nuet behöver vi tillåta oss att gå in i meditativa och spirituella tillstånd som finns inom oss, men också runt omkring oss. Det är det som är den lila porten; spiritualiteten.

Min färgskala rör sig återkommande i blått, rött, korall och lila. Det blå står för det intellektuella, tanken och teori, medan rött talar om köttet, kroppslighet och praktik. Lila framställs av sammanblandningen av blått och rött, tanke och kropp, vilket möjliggör det spirituella tillståndet. 

Om man tar samman tanken och kroppen så är det där vi hittar den här spirituella nivån som möjliggör att vi kan vara i nuet. Kan vi vara i nuet, kan vi också upptäcka och se väldigt mycket saker som är här och nu. Vi kan vara i de långsamma processerna. Vi kan vara i relationer på ett mer närvarande sätt. Vi kan vara i samtal, vi kan lyssna. Vi kan komma åt både många spännande och viktiga saker om vi kan gå in genom den där lila porten.

Vad fint att du tog upp den, för just den meningen är väldigt viktig för vart jag är nu och i mitt masterarbete, där den lila porten verkligen spelar en stor roll.

Och du har skrivit meningen själv? Då tycker jag att vi kan addera poet till listan som bara fortsätter!

Jag älskar poesi och att skriva, så det kommer mer grejer.

Vi sitter bänkade i varje fall! Stort tack för ett oerhört inspirerande samtal.

Se mer och klicka hem något av Amandahs verk här.