Estrid Åkermark är 24 år gammal, har en kandidatexamen från Umeå Konsthögskola och flera uppmärksammade utställningar och samarbeten i ryggen. Nu är hon aktuell med sitt senaste utställningsprojekt som redan under installationen blivit en riktig "conversation piece". Utställningen Chipped, som arrangeras tillsammans med fastighetsbolaget Castellum bjuder på dockor, animationer, teknik och en ljuskrona tillverkad av väskor. Vi passade på att ta några bilder och ställa ett par frågor till konstnären på plats i lokalen. 

Hej Estrid, vill du börja med att berätta om Chipped?

Till att börja med blev jag inspirerad av lokalen. Första gången jag såg lokalen var under corona och då var lokalen i princip helt tom på människor. Teman som slog mig initialt kretsade kring ensamhet och gemenskap och jag såg framför mig en bild på en docka som satt ensam i den stora matsalen. Hur skulle jag eller någon annan reagera på att sitta bredvid en docka och äta lunch? 

Förutom dockan vid bordet är konstverken i utställningen baserade på olika karaktärer som går igen både i skulpturerna och i animationerna. Två av karaktärer är som tvillingar. Båda har rosa huvuden med blått respektive oranget hår. 

Inspirationen till tvillingarna är från gamla antika skulpturer där delar av kroppen och ansiktet har fallit av. Det är roligt att leka med konceptet då skulpturerna är gjorda med en 3D-skrivare och man kan modellera hur skulpturerna ska se ut. Det blev en spännande koppling till vad skulptur var förr och vad man kan göra med nya material och tillvägagångssätt idag. 

Sedan har vi en karaktär med en papperspåse på huvudet som jag gett namnet bag-lady. Bag-lady är en representation av att bära på mycket emotionellt bagage, att vara stressad, eller att äga och konsumera mycket grejer. Att bära på en tyngd av olika slag. 

Spännande! Hur började du hålla på med konst?

Jag är inget konstnärsbarn men jag blev ändå exponerad för konst som barn genom besök på Moderna Museet och deras verkstad där jag fick måla och rita med fingerfärg. Vad jag minns så har jag alltid tyckt om att rita och pyssla men att hålla på med konst på riktigt har aldrig varit självklart. 

När jag började gymnasiet så tänkte jag att jag ville satsa lite mer på det jag tyckte var kul. Jag sökte in på Viktor Rydberg Jarlaplans program med bild och formgivningsinriktning som är en seriös estetutbildning. Efter det fortsatte jag med förberedande studier vid Gerlesborgsskolan i Stockholm och därefter kom jag in på Umeå Konsthögskola. Jag tog min kandidatexamen därifrån när jag var 23 år gammal.

Så ett år som yrkesverksam konstnär, vad har hänt sedan dess?

Mestadels har jag jobbat med mina konstverk i strass där jag täcker vardagliga föremål som flingpaket i glittrande stenar. Tekniken påminner om mosaik och det är ett pilligt arbete som tar lång tid men jag har fått flera beställningar på de verken, vilket är skitkul!

Du har en specifik estetik. Vad kommer din inspiration ifrån?

Min inspiration bygger mycket på observationer. När jag animerar avatarer så kan det vara att jag ser en person på stan som jag vill efterlikna, deras vibe och vad de har på sig. Det mesta av min inspiration kommer från verkligheten men är mer skruvad. Inspirationen är hur saker känns psykiskt och fysiskt och hur det kan gestaltas digitalt och materiellt. 

Ett annat tema som jag ofta återkommer till är konsumtion och yta då jag själv gillar att konsumera. Den inspirationen är på ett sätt självreflekterande. 

Jag är besatt av utseende, det yttre men jag har alltid känt att man inte ska bry sig om det. Som kvinna lär man ju sig såklart att det är någonting viktigt och jag är intresserad av att undersöka de frågorna och den här dubbelheten mellan att ha ett intresse, att känna press inför sitt eget utseende men att också vara kritisk. Många i konstvärlden är ju också motsatsen till att bry sig om sitt utseende och då kan jag känna mig lite som en alien som har det intresset och den inspirationen. 

När du skapar konst har du en förutbestämd frågeställning eller går du på intuition?

Jag är ganska spontan och kan köra på saker om jag får en idé men de spontana idéerna brukar ofta sammanfalla med en frågeställning som jag kanske börjat med eller så knyts de ihop på vägen. 

Men utgångspunkten brukar vara ganska planerad. Eftersom jag också jobbar med medium där jag behöver beställa saker och material så tar processerna tid av sig självt vilket gör att arbetet också blir lite mer planerat. Jag kan inte bara ta fram en duk och måla eftersom jag inte jobbar så. Att skapa ett konstverk ur en 3D-skrivare kan ta flera dagar och där kan jag få en idé och bara testa vilket jag älskar att göra.

Har du något drömprojekt?

Jag skulle vilja ställa ut “på den lokala konsthallen” eller på en institution. Många konstnärer ställer bara ut på institutioner medan jag har haft lättare att sälja min konst men vill delta i fler utställningar. Eller ja, jag vill göra både och såklart! Jag tycker väldigt mycket om att göra installationer som inte behöver anpassa sig för att vara i någons hem. Man kan vara lite mer crazy på utställningar. Sedan vore det väldigt kul att utveckla mina animationer och hålla på mer med film. Jag har gjort en kortfilm som heter Action Girl som var med i Sveriges kortfilmsfestival 2020. Den handlar om våld, militären och maskulinitet. 

 Fyra snabba med Estrid Åkermark

En film: Gummo har jag sett om några gånger nu. 

En person: Dennis Rodman! Don’t give a fuck attitude!

En låt: Jag har ingen låt men jag har lyssnat mycket på Jhené Aiko och Rosalía den senaste tiden.

En färg: Orange. 

För att se Chipped digitalt, klicka här.

Här kan ni se kortfilmen Action Girl:  https://youtu.be/Auu_vVnm-Jc
För mer om Estrid följ henne på Instagram: @estridakermark