Vi börjar samtalet över en lite knagglig internetuppkoppling, med en lånad webbkamera. Vasilis befinner sig nämligen i Aten där han är halva året för att jobba med konst men också för att driva en familjeägd smyckesbutik. I Aten är det värmebölja. I Stockholm är det höst.

Värmeböljan aside, vem är Vasilis Sjögren Tzanetopoulos?

- Jag är uppvuxen i Aten. Min mamma är svensk från Gällivare och min pappa är från Grekland. När jag var liten drev mina föräldrar ett litet independent galleri här i Aten som var inriktat mot keramik. När jag var 18 år flyttade jag till Sverige och gick förberedande konstskola och sedan kom jag in på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och tog en masterexamen där 2019. Efter min master flyttade jag och min tjej tillbaka till Aten där vi driver en smyckesbutik med smycken gjorda av lokala hantverkare och konstnärer. Ovanför butiken har jag min ateljé. Under vinterhalvåret brukar jag vara i Sverige och det är då jag lägger den mesta tiden på att jobba med min konst. 

Spännande! Hur är det att leva och verka som konstnär i Aten och hur ser konstscenen ut?

- Aten är på många sätt en stad i kaos men det är samtidigt något magiskt och mystiskt med Aten. Det är en stad laddad med inspiration och är på gott och ont motsatsen till Sverige. I Sverige är det så mycket regler kring allt, det är ju svårt att ens arrangera en utställning. Men det kan också vara skönt med det välskötta och organiserade. I Aten är det tvärtom, det finns inte ett lika etablerat konstetablisemang och det finns ett mycket större utrymme för olika typer av mindre events där man ställer ut i små lokaler. Det är därför jag gillar att växla mellan de båda länderna. Om jag är för länge i Grekland närmare jag mig en psykos och om jag är för länge i Sverige blir jag deprimerad.

Berätta om din konst och din process! 

- När jag började göra konst handlade den mycket om Greklands politiska situation. Jag har också jobbat mycket med anekdoter, folksagor och myter (teman som jag också jobbar med nu) men jag gestaltade de oftast i videokonst eller platsspecifik konst. Problemet var att processen blev för resultatdriven för mig. Nu jobbar jag med måleri, där upplever jag själva processen som rogivande och meditativ och jag kan berätta samma typ av historier men utifrån ett annat medium. Jag börjar med en färg, känner mig fram och sedan kommer det figurativa in. Jag gillar att måla i naivistisk tradition för det är så avväpnande. Det är viktigt att utgångspunkten börjar med intuition och inte logik.

I den bubbla jag befinner mig i upplever jag ofta klimatet som väldigt hårt, nihilistiskt och faktadrivet. Man ska alltid googla det och det. För mig är mitt måleri en motvikt till det. Jag saknar mytologi, sagor och det påhittade. Det känns helt enkelt lite roligare även om jag vet att det inte stämmer. Jag tror att vi behöver det fantasifulla annars blir det så himla torrt, i alla fall för min del. Jag behöver eskapism och jag tror att samhället också behöver det. 

Vart hämtar du din inspiration?

- Mitt masterexamensarbete Sovkupén som jag fortfarande jobbar med handlar om den här dualitetens som det innebär att ingå i två olika kulturer och sammanhang, att växa upp i en kulturkrock. Det är en kartläggning av de historier och erfarenheter som jag hade under min barndom. Jag växte upp i Aten där min mamma var hemmamamma. Jag kunde inte grekiska för jag pratade bara svenska med min mamma så när jag började grundskolan så blev det lite märkligt med ett grekiskt barn, med ett grekiskt namn som inte kunde grekiska. Jag var färdigprogrammerade in i jantelagen, 1970-talet och Gällivare och så kommer jag ut till en grekisk skola och ett grekiskt samhälle. Sedan när jag kom till Sverige blev jag greken istället, men jag pratade norrländska. Det blev många kultur- och identitetskrockar på samma gång. Utifrån de erfarenheterna började jag jobba med det här temat. För mig är det här med personlig mytologi fascinerande och jag tänkte att det måste finnas många andra som har liknande erfarenheter som jag. 

Hur kom du in på att du skulle börja göra konst?

- Jag har vuxit upp med föräldrar som har visat mig det kreativa, min mamma håller på med keramik och genom att vistas i en kreativ miljö förstod jag tidigt att det var möjligt att faktiskt jobba med konst. Med det sagt så har själva känslan av att vilja jobba med konst kommit från mig själv. Att bli konstnär kändes så himla solklart, jag bara visste att jag ville gör det. 

Vad har du för konstnärliga projekt framöver?

- Jag är nybliven förälder och min son är 3 månader så jag känner mig överväldigad och väldigt inne i det. I mitt senaste verk Amanda har jag jobbat med känslorna inför min flickväns graviditet. Utöver det jobbar jag också med skulptur tillsammans med mina släktingar här i Grekland. Saker och ting får ta sin tid i konsten just nu och jag känner mig bekväm med det. 

Kan du tipsa om gallerier & konsthallar i Aten?

- Allouche Benias är ett ganska hippt galleri som jag kan tipsa om. Jag vill även tipsa om Museum of Cycladic Art där Brice Marden ställer ut, om någon är i Aten just nu. 

Konstnärer Vasilis inspireras av: 

Florence Hutchings, Elisabeth Glaessner, Cassi Namoda, Hector Hyppolite, Katherine Bradford, Karin mamma Andersson, Alekos Fassianos, Kent Iwemyr, Bill Traylor, och så så många fler.

Fyra snabba med Vasilis

Ett verk: En installation som verkligen utmärkte sig för mig var ”Filopappou Hill document Athens” från år 2016. Av Vivian Suter. 

Favoritbok: Favorit för tillfället är The Thursday murder club av Richard Osman.

Favoritfilm: Fantastic mr Fox av Wes Anderson (alla hans filmer älskar jag) och Djungelboken version 1967 (Louis Prima soundtrack är ju för bra). 

Favoritlåt: Aguas de Marco av Elis Regina & Antonio Carlos Jobim.

Kolla in Vasilis Artworks-sida här, hemsida här och instagram här.