Du verkar ha så många olika saker för dig, i alla möjliga sammanhang, hur skulle du sammanfatta din konstnärliga praktik? 

Den är verkligen flytande. Förut tyckte jag det var ett problem att jag inte kunde bestämma mig för en inriktning, men nu tycker jag bara det är kul att få slingra mellan olika sammanhang. Ena veckan gör jag verk helt för mig själv i ateljén och andra veckan gör jag scenografi som förhåller sig till en annan persons konstnärskap. De olika processerna ger näring åt varandra. 

Är det något medium som ligger dig närmare? 

Jag har en bakgrund i illustration, trots att jag alltid ville göra scenografi. Så det är mycket teckning, det är kanske det kommunikationsmedel jag trivs bäst i. Jag tänker i bild, vill gärna sammanfatta saker i 2D för att göra dem förståeliga för mig själv, även om slutresultatet blir något annat. 

Jag upplever att det finns en rebellisk anda i dina verk, skulle du hålla med om det? 

Jag blir glad av att höra det! Ibland känns det som att allt blir mest snällt och mjukt, och att det är lite väl ofarligt. Jag blir nyfiken på om det är något särskilt du tänker på? 

Ja, dels är det ett allmänt intryck, men jag tänker också på hur du jobbar med så olika material och behandlar dem lite som du vill, utan förhålla dig alltför mycket till regler. Om vi tar det gigantiska draperiet du gjorde på uppdrag av Marabouparken som exempel, så sydde du ju först omsorgsfulla applikationer som du sedan målade över. 

Det var egentligen en väldigt metodisk produktion, eftersom den var så storskalig, men det fanns utrymmen där jag kunde gå loss, som måleriet. Precis på slutet hade jag råkat ha lite för mycket vatten i färgen så när jag skulle signera draperiet flöt färgen ut så det såg ut som det stod 2019 istället för 2017. Det var kändes lite synd att gå igenom den månadslånga processen med att sy, för att sedan göra en sån miss på slutet, haha. 

Hur påverkas du av tiden vi lever i? 

Å ena sidan känner jag mig helt överväldigad av samtiden, det är så mycket intryck och information, men den är också full av inspiration. Det gäller att släppa in lagom mycket vid rätt tidpunkt, så man inte blir helt överrumplad bara av att gå in på instagram eller läsa nyheter. Det är en hel del oro och stress i samtiden, som ibland följer med in i konsten. 

Finns det någon på den svenska konstscenen som har varit extra viktig för dig? 

Scenkonst och samtida dans är något som jag ofta blir berörd av. Också vänner och personer jag jobbat med inspirerar mig, hur de tänker och möter omvärlden, även om de jobbar med andra saker. Bland annat Hanna Stenman och Stina Nyberg, och nu förstås Iris Smeds som jag delar ateljé med. Sen vill jag alltid se allt som Amanda Apetrea och Halla Olafsdottir gör. Jag är glad att jag lever samtidigt som dem. 

Vad händer under hösten? 

Närmast har jag en utställning på Tekniska Nämndhuset i Stockholm som öppnar den 9e november. Parallellt jobbar jag på ett samarbete med koreografen Klara Utke Acs i ett projekt som har premiär på MDT (Moderna Dansteatern) nästa år. Under hösten är jag också involverad i ett konstprojekt i Södertälje hamn, vi får se vad det blir, det ska bli klart i januari. Då i januari visas förresten också föreställningen DUNKA DUNKA på Weld där jag gjort scenografi och kostym. 

Se Toves profil på Artworks här