Det är något mycket fascinerande med övergivna hus. Något skrämmande, samtidigt lockande och vackert. Alla dessa trasiga fönster är som tomma ögonhålor. Dörrar som ingen går in i. En sönderfallen, övergiven byggnad existerar i två verkligheter samtidigt: den förgångna och den nutida. Den har två former: det som syns och det som varit. Och det finns historier som byggnaden kan berätta. Historier om tiden som gott, om människor som levt.
Det behövs bara att vara uppmärksam och lyssna. Historierna hjälper att förstå dagens verklighet. Sönderfallande byggnader är en påminnelse om att allt är föränderligt och föremål för åldrande och förfall. Övergivna, tomma hus som förlorat sitt ändamål är också en representation av vårt samhälle som ständigt strävar efter kortsiktig perfektion och överflöd.
