I verken till den här utställningen har Mattias Bäcklin försökt utforska gränssnittet mellan natur och stad där människors och djurs livsmiljöer utsätts för skenande visioner både bakåt och framåt i tiden.
Bilderna återger konstruktioner som är en slags fusioner mellan byggnader, bråte och växande natur. Det är lika mycket naturen som sökt sin tillflyktsort i staden som att betongens energier frigörs genom det organiska och otvungna. En slutgiltig förvandling av civilisation till natur fullbordas i en ekskulptur föreställandes ett våtrumsfuskbygge som ligger som en mumie på golvet redo för himmelsfärden.
Genom screentryck, syrabearbetningar av betong, 3Dutfrästa träreliefer och en träskulptur dröjer konstnären kvar vid begrepp som förvittring, tillblivelse, försvarsstrategier och olagliga genvägar. Utställningen är även en prövning om vad som kan rymmas inom ramarna för grafik.
