Silje Figenschou Thoresens praktik utgår från en samisk designtradition som baserar sig på improvisation och problemlösning. I en nomadisk kultur blir designlösningar ofta temporära och föremål kan ha många olika användningsområden. Samma föremål kan användas för olika syften vid olika tidpunkter utan att förändras eller bearbetas eftersom man inte säkert vet vad materialet ska bli i nästa steg. Det material som ingår i utställningen är mestadels återbrukat, upphittade rester efter tidigare aktiviteter i andra sammanhang. Spår efter både människor och platser.

Konstnären baserar mycket av sin konst på en logik som bygger på dessa grundförutsättningar och på vad som finns till hands, den egna och andras kunskap, landskapet och platsen. I utställningens ena installation fylls konsthallens stora sal av temporärt sammansatta och skissartade strukturer. Objekten som strukturerna byggs samman av behåller sin ursprungsform medan installationen och dess olika delars slutgiltiga form bestäms av rummet och konstnärens idé för detta specifika sammanhang.

Den andra installationen som tar plats i Marabouparkens projektrum utgår från serien Vandret linje. Här visas teckningar i tunna linjer som visar arkeologiska uppritningar från olika vetenskapliga projekt rörande historiska samiska bosättningar i konstnärens hemtrakt. Verket talar om dessa platser och deras historia, samtidigt som det speglar den svenska kolonialismen i samiska områden och geologins försök att fånga in den nomadiska livsstilens lämningar i traditionella vetenskapliga strukturer. Ur denna motsägelsefulla situation uppstår en säregen poetisk berättelse om landskapet. Utställningens titel är hämtad från ett geologiskt forskningsverk från 1929.

Foto: Jean-Baptiste Béranger